Fråga...
I en relativt skämtsam diskussion över MSN (den inledande frågeställningen var: "Tror du på organdonation?") summerade jag mitt ställningstagande sålunda:
Då jag inte kan bortse från den fysiska realitet vilken utgör den enda, faktiska verklighet vilken jag har att anpassa mig efter, och då jag ej med mina sinnen som grund kan betvivla denna - även om jag kunde göra detta, skulle mitt tvivel vara intet värt, då jag ändå lever enligt "chimärens" premisser - får jag utgå från att vad som sker däri är "sant".
... följt av en förklaring om att organdonation de facto sker i denna verklighet.
Är detta förenligt med objektivismens syn på metafysiken? Jag hade naturligtvis kunnat fråga Sundholm, men jag känner att det "inte är värt det" (som vanligt).
Min primära bedömning är att ställningstagandet följer ur objektivismen.
Emellertid vill jag påminna om att en objektivist antagligen inte bara skulle utgå ifrån att den epistemologiska grunden för erfarenheten är giltig med logisk nödvändighet, utan att erfarenheten även riktigt återger en faktisk och reellt existerande verklighet. Det är alltså inte fråga för objektivisten att bara anta någonting vara sant och handla sålunda. Den vy som perceptionen bereder är i alla aspekter kontextuellt sann. Axiomet om sinnenas tillförlitlighet är därför främst att betrakta som en kritik av det kantianska tvivlet.
Ron Merrill skriver i sin uppsats ”Axioms: The Eight-fold Way” från 1994:
”In any logical structure of propositions, there must be some starting point. Not every true statement in the system can be proved by deductive reasoning from other statements, or we would have an infinite regression. These primary or source statements, on which the others are based and from which the others are proved, are known as axioms.”
Detta är alltså vad axiom är och därtill vad deras syfte är. Objektivismen godtar definitionen såsom den presenterats ovan. Det gör såvitt jag vet även den konventionella filosofin.
Merrill skriver om Ayn Rands relation till axiomen:
”Specifically, she [Rand] cited the concepts of existence, identity, and consciousness as axiomatic. These concepts are epistemologically inescapable, because they must be used in any act of concept-formation.”
Medvetenheten om världen måste alltså antas epistemologiskt giltig i varje kontext där ett omdöme med anspråk på att beskriva världen (genom föreställningen om den) fälls. Detta konstaterar även fil. dr. Leonard Peikoff i ”Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand”:
”The axiom of consciousness asserts that it is possible for consciousness (the perception of reality) to exist. This is undeniable and inescapable; he who denies it denies that he is conscious; since he cannot perceive reality, how can he make any assertions about what is possible or not possible?”
Så nog kan man säga att ditt ställningstagande i diskussionen ställer sig bakom objektivistisk metafysik. Ty enligt objektivismen reflekterar varje giltigt axiom världens metafysiska vara.
Det kan givetvis vara så att jag missuppfattat objektivismen på denna punkt. Men jag har ärligt talat inte tid att gå i envig med trivialiteter just nu då jag håller på att läsa Thomas av Aquino i urval. Bland annat upptas mitt intresse av verk såsom ”Opuscula theologica”, ”In duodecim libros Metaphysicorum Aristotelis expositio” och ” In Aristotelis libros De sensu et sensato, De memoria et reminiscentia commentarium”. En föga krävande lektyr.
Därför varvar jag understundom de lättare verken med ”Secreta Alchimiae Magnalia D. Thomae Aquinatis. De Corporibus supercoelestibus, et quod in rebus inferioribus inveniantur, quoque modo extrahantur. De Lapide minerali, animali, et plantali. Item Thesaurus Alchimiae secretissimus, quem dedit fratri suo Reinaldo. Accessit et Ioannis de Rupescissa Liber lucis, ac Raymundi Lulii opus pulcherrimum, quod inscribitur Clavicula et Apertorium, in quo omnia quae in opere Alchimiae requiruntur, venuste declarantur, et sine quo, ut ipse testatur Lullus, alii sui Libri intelligi nequeunt. Opuscula studiosis artis secretissimae, ut summe necessaria, ita lectu iucundissima. Opera Danielis Brouchuisii, artium et medicinae Doctoris cum Praefatione D. Ioannis Huernii nunc primum in lucem edita”, ett utmärkt urval som selekterades fram av D. van Broekhuizen och utgavs av Nicolaus Bohm-Bargen året 1579.
Rands prosa bleknar vid sidan av praktverk som detta.
