incurvatusinse

Det finns få saker jag hatar lika intensivt som ambition. Tron på - och viljan till - framgång väcker i mig det djupaste avsky. Vägran att acceptera sin intighet, sin felbarhet och sina misslyckanden... Jag talar om allt: tron att någon är intresserad av ens liv (blogg), tron på kändisskap (som artist, konstnär, författare eller dockusåpakändis för de lägre begåvade) eller tron på karriär (vad som helst). Bristen på insikt och förnekandet av verkligheten, förnekandet av världen. Jag föraktar dessa naiva förhoppningar, och värst av allt är att jag självklart inte kan döda dem hos mig själv.

Orden räcker inte till. Hat är urvattnat, förakt för milt, avsky för simpelt. Det rör sig om en vilja att grusa all ambition och döda den fåfänga strävan som genomsyrar allt och alla, men unga människor i synnerhet. Vad i helvete tror, hoppas och vill folk? Även jag vill, men jag önskar att så inte vore fallet. Uppåsträvan är förkastligt. Äckel.