Modeblogg
Som alltid då jag åldras något drabbas jag av dödsångest. Insikten om att livet faktiskt obevekligen går framåt är obehaglig, särskilt då man beaktar hur pass inrutad och systematiserad framtiden är (frihet är en chimär). För att på mänskligt och vekt vis kringgå detta olösliga problem väljer jag att fokusera på "värdsliga ting" vilka jag förmår kontrollera, och då jag ju nyligen i samband med mitt åldrande erhållit smärre pengasummor framstår hejdlös konsumption såsom det enda rätta. Konsumptionssamhället ställer upp för oss svaga i nödens stund och erbjuder oss snuttefiltar.
Då jag har för vana att uppdatera min garderob med ca. ett eller två plagg om året (dock ej inräkna vanliga t-tröjor, kalsonger, strumpor samt övriga basplagg) till ett samlat värde à 6-800 kr bär jag ständigt "utdaterade" plagg. Jag avskyr att röra mig i sociala miljöer och än mer i affärer precis som jag hatar att spendera pengar; alltså handlar jag endast då nöden kräver det. Då jag gav upp hip-hopen till förmån för en bredare musiksmak tog det mig ett år att införskaffa nya kläder. Då jag insåg att punk var inget annat än en modefluga och en tonårsperiod (dvs. då jag var 15) tog det mig ungefär ett år innan jag förmådde köpa mer neutrala kläder och åtminstone försökte klä mig som folk. Då jag nu bevisat hur häftigt asocial, snål och handlingsförlamad jag är kan konstateras att jag behöver klä om mig, företrädesvis i något som säger "hej, jag lyssnar på Beethoven och önskar att det fortfarande var 1876" alternativt bara något mer strikt och propert. Jag ser ju ut som en casual, och då jag aldrig slåss (Bamse är min ledstjärna) saknar dessa praktiska kläder egentlig funktion.
Dock innebär detta något av ett "moraliskt dilemma" (moral, som annars hemsöker mig så ofta, hihi): jag kommer att tvingas köpa mig en ny stil, då ett plagg dessvärre utesluter ett annat (rock och ryggsäck är ju, som det heter, ett fett no-no), vilket orsakar en omfattande dränering av mina ekonomiska tillgångar. Därtill kommer att "smakar det så kostar det", dvs. att finare kläder kostar multum, och då jag avskyr att såväl spendera pengar som köpa in mig i något kommer jag att få skämmas i flera dagar innan jag inser att det inte spelar någon som helst roll och att ingen bryr sig - jag har ändå ingen användning för mina pengar. Allt jag har är min fascistskjorta, vilken jag förvisso kommer få ökad användning för. Mer av den varan får det bli.
Då jag har för vana att uppdatera min garderob med ca. ett eller två plagg om året (dock ej inräkna vanliga t-tröjor, kalsonger, strumpor samt övriga basplagg) till ett samlat värde à 6-800 kr bär jag ständigt "utdaterade" plagg. Jag avskyr att röra mig i sociala miljöer och än mer i affärer precis som jag hatar att spendera pengar; alltså handlar jag endast då nöden kräver det. Då jag gav upp hip-hopen till förmån för en bredare musiksmak tog det mig ett år att införskaffa nya kläder. Då jag insåg att punk var inget annat än en modefluga och en tonårsperiod (dvs. då jag var 15) tog det mig ungefär ett år innan jag förmådde köpa mer neutrala kläder och åtminstone försökte klä mig som folk. Då jag nu bevisat hur häftigt asocial, snål och handlingsförlamad jag är kan konstateras att jag behöver klä om mig, företrädesvis i något som säger "hej, jag lyssnar på Beethoven och önskar att det fortfarande var 1876" alternativt bara något mer strikt och propert. Jag ser ju ut som en casual, och då jag aldrig slåss (Bamse är min ledstjärna) saknar dessa praktiska kläder egentlig funktion.
Dock innebär detta något av ett "moraliskt dilemma" (moral, som annars hemsöker mig så ofta, hihi): jag kommer att tvingas köpa mig en ny stil, då ett plagg dessvärre utesluter ett annat (rock och ryggsäck är ju, som det heter, ett fett no-no), vilket orsakar en omfattande dränering av mina ekonomiska tillgångar. Därtill kommer att "smakar det så kostar det", dvs. att finare kläder kostar multum, och då jag avskyr att såväl spendera pengar som köpa in mig i något kommer jag att få skämmas i flera dagar innan jag inser att det inte spelar någon som helst roll och att ingen bryr sig - jag har ändå ingen användning för mina pengar. Allt jag har är min fascistskjorta, vilken jag förvisso kommer få ökad användning för. Mer av den varan får det bli.
Kommentarer
Postat av: Joni K
Jag applåderar ditt beslut, Akakij Akakijevitj.
Postat av: jocke
Trackback
