incurvatusinse

Min prosa utvecklas i en förunderlig riktning. Den blir mer och mer lik lyrik med tiden, vilket är pinsamt, då jag ju av ren princip avskyr poesi. Alternativt utvecklas den i en smått delirisk riktning där det korrekta åsidosätts till förmån för de träffande adjektiven. Jag har åtminstone aldrig nyttjat en metafor eller liknelse, vilket jag ämnar fortsätta med.

Jag borde skriva mer som Kafka, jag älskar ju invecklade meningar och byråkratiskt språk (se: denna "blogg"), men dessvärre finner jag allt oftare att det är lättare att uttrycka sig via egentligen inadekvata adjektiv.